Reservation inför hela denna text inkl. citat – upplevd könstillhörighet kan vara annorlunda än det kön som du får dig tilldelat vid födseln. Texten nedan utgår från de traditionella förväntningar som ett samhälle med binär syn på könstillhörighet ofta ställer på personer vars attribut uppfattas som manliga eller som presenterar sig som det som samhället uppfattar som män. Textförfattaren delar uppfattningen att kön inte längre kan betraktas som ett binärt begrepp där man kan vara antingen man eller kvinna.
What Are the 72 Other Genders?
För att komplicera bilden ytterligare så är det inte så enkelt som att det rent biologiskt finns två olika kön – tvärtom. Biologer och läkare har länge vetat att könsrelaterade biologiska egenskaper inte är sexuellt dimorfa (två formiga). Istället finns det överlappning mellan kvinnor och män inom varje könsrelaterat biologiskt drag. Vissa människor är mer typiskt kvinnliga i vissa drag, mer typiskt manliga i andra drag och nånstans mittemellan i ytterligare andra.
Det biologiska könet – ett spektrum
Texten nedan utgår från det västerländska traditionella binära synsättet på kön för att göra innehållet populärt. I genomförandet av projektet kommer dock en del av ovanstående information att vävas in för att komplicera samtalet och öppna upp för ett annat mer nyanserat synsätt på kön och förväntningar på detsamma.
MANNEN
Om du presenterar dig själv som en man baserat på dina biologiska egenskaper eller andra attribut, förväntar sig samhället traditionellt att du ska bete dig på vissa sätt för att bli accepterad som en “normal” man.
Mannen har fortfarande ett behov att vara intim och känna närhet till andra men blir ofta skrämd av närhet och att visa sig sårbar eftersom det kan utmana bilden av hur en man “borde vara” – dvs. oberoende och stark i alla situationer.
Att ta del av/medverka i situationer där man inte har 100 % kontroll – shared reading*, rida på en häst, dansa, bli masserad, ställa sig på en scen, fråga om vägen, be om hjälp, kela med ett djur, etc – kan vara en utmaning för män.
Många män kan till synes verka jämlika och frigjorda, men när det kommer till förväntan på dem som män, utifrån den traditionella mansrollen, så behåller den sitt grepp om dem och när det kommer till vad kvinnor, utifrån sin förväntade roll, är accepterade att göra eller uttrycka, gör det männen skrämda, paralyserade, aggressiva eller driver dem på flykt.
KONTAKT MED DJUR
För att få kontakt med djur är det en fördel att kunna vara närvarande och att kunna förhandla relationen i stället för att dominera den. Du kan alltid få ett djur att underkasta sig dina önskemål, men det sker genom skrämseltaktik. Om du däremot förhandlar relationen med djuret så bygger det ett förtroende som tar dig längre och fördjupar relationen där du också kan känna att du litar på djuret även om du skulle visa dig svag eller sårbar.
Män i fängelse i USA får en katt att ta hand om de uppför sig väl. Det är väldigt populärt och tar fram de mjukaste sidorna hos männen som gör leksaker till kattorna och köper borstar och kattgodis för sina surt förvärvade slantar. De uttrycker att de blir vänligare när de har katten att ansvara för och gosa med. De är mycket noga med att sköta sig för att inte bli av med sin katt.
Inmates Find Redemption Through Cats
In My Prison Cell, a Cat Lives Out Its Life
Prison Cats
Straycats in Prison
* SHARED READING
Shared Reading är en relativt ny företeelse som uppstod i England i början på 2000-talet och som spridit sig till flera länder. I Sverige har det introducerats ca 2017. Det är en läspraktik där en läsledare väljer ut en text, t ex ett kapitel ur en bok som alla vid bordet får presenterat för sig på plats och där högläsningen cirkulerar runt deltagarna kring bordet. Efter att någon läst ett stycke högt samtalar man om vad man läst och hört – utan prestige eller specifika krav. När alla fått möjlighet att dela med sig av sina tankar och intryck fortsätter högläsningen. Läsledarens väljer litteratur som är relevant för vad det innebär att vara människa och samtalet i gruppen bygger på ett gemensamt meningsskapande av den text man läser.
Ambitionen med Shared Reading är att främja läsningen och litteraturens plats i samhället och att utgöra en trygg och säker plats för deltagarna som alla måste känna sig välkomna oavsett bakgrund eller läsvana. Allt händer då gruppen träffas. Det är bara läsledaren som har tagit del av texten tidigare.
Vid Shared Reading på det SIS-ungdomsfängelse som jag besökt så är alla närvarande i rummet med och läser utifrån de förutsättningar och den motivation som var och en har; de intagna, deras behandlingsassistenter (vakterna), deras lärare och så klart Shared Reading-läsledaren.
Vid ett sådant Shared Reading-tillfälle så var det en rörande upplevelse att upptäcka hur de intagna, som ju alla är dömda för grova brott enligt LSU (Lagen om sluten ungdomsvård), var trygga i den kontext som ett sådant Shared Reading-möte innebär. De vågade läsa högt ur en text trots dyslexi eller andra svårigheter. I den sårbarheten var det också betryggande att se att när någon som läste hakade upp sig på ett ord i en text och inte kunde uttala det, så kom alltid någon av de andra deltagarna till undsättning och hjälpte till med ordet. Det var ingen som skrattade eller gjorde narr av den som hade svårt med läsningen, tvärtom. Också behandlings-assistenterna hade det ibland svårt att läsa texten, men var med på samma villkor som alla andra. Att alla är med gör nåt med stämningen i rummet. Det är som att all status suddas ut och i stället blir texten det viktiga – den gemensamma upplevelsen av gestaltningen av och meningen med den skrivna berättelsen.
Ingen verkar ha behov av att hävda sig utan alla verkar känna sig lyssnade på och bekräftade.
KULTURENS INVERKAN
Hur skulle kulturaktiviteter som att t ex spela teater eller delta i Shared Reading, där man diskuterar karaktärer och hur man identifierar karaktärernas känslor och hur karaktärerna hanterar sina känslor, kunna påverka barn (framför allt pojkar som traditionellt är mer svältfödda på samtal om känslor), så att när de växer upp, klarar av sina känslor och tydligare kan se alternativ till den mansroll som samhället (inte minst via reklamen) pådyvlar dem. Och om vi i så fall kommer att se färre fall av misshandel och våld (inte minst mot kvinnor) och om dragningskraften hos de kriminella förebilderna kommer att minska.
Regeringen vill utreda kultur som vapen mot gängen
https://sverigesradio.se/play/artikel/9261739
Regeringsbeslut 2026-07-02 Ju2026/01678
”Kriminalvården delar årligen ut statsbidrag till organisationer som bedriver ideell verksamhet för att stödja återfallsförebyggande arbete och återanpassning. Bland de organisationer som erhåller detta statsbidrag finns det flera aktörer som erbjuder kulturella aktiviteter såsom exempelvis sång- och musikskapande, drama och skrivarcirklar.
Många kulturverksamheter har betydelsefulla sociala och inkluderande effekter som ännu inte fullt ut har dokumenterats. Det finns flera exempel på initiativ som kan ha haft ett bredare socialt och inkluderande syfte, samt som bidragit till och också varit ägnade att förebygga brott.
Skälen för regeringens beslut
För att kulturens brottsförebyggande roll ska kunna användas fullt ut måste kunskapsläget förbättras. Därför ger regeringen BRÅ i uppdrag att belysa hur kulturen bidrar som en kraft i det brottsförebyggande arbetet och i arbetet mot våldsbejakande extremism. Det kan exempelvis handla om hur kultur kan bidra till en meningsfull fritid eller hur verksamheter inom olika konstformer kan bidra till dialog och reflektion kring brottslighet och risker för radikalisering. En särskild fråga att belysa gäller hur kultur kan bidra i det återfallsförebyggande arbetet med barn och unga som avtjänar straff inom Kriminalvården eller Statens institutionsstyrelse.
Eftersom en stor del av kommunens verksamheter kan anses vara brottsförebyggande eller trygghetsskapande är det viktigt att även de delar av kommunen som inte arbetar direkt brottsförebyggande är delaktiga i det brottsförebyggande arbetet, utifrån sina verksamheter.”
Fängelsechefen Jacques Mwepu på Kumla-anstalten, Sveriges största slutna anstalt, berättar att kulturella, kreativa aktiviteter är det som fungerat bäst för att förebygga att intagna faller tillbaka i kriminalitet när de blir frisläppta och lägger till att det finns forskning som styrker hans påstående. De kulturella aktiviteterna ska också räknas som terapi eftersom de ger de intagna lugn och ro och också ett ökat självförtroende. De är en del av de återfallsförebyggande insatserna.
Samtidigt är fängelsechefen nu bekymrad över att de kulturella insatserna på Kumlafängelset för vuxna intagna har minskat p g a överbeläggning, då man varit tvungen att ta biblioteket, liksom andra lokaler som man tidigare använde för kulturella aktiviteter, i anspråk. Överbeläggningen på Kumla beror på att man måste inrätta fängelseutrymmen för barn mellan 13 och 17 år på grund av regeringens beslut om den nya lagändringen som trädde i kraft den 1 juli 2026, där fängelse ska ersätta sluten ungdomsvård. Nu säger fängelsechefen att de måste kämpa för att få resurser så att de kan erbjuda kulturell verksamhet i någon form. Kulturen, tillsammans med utbildning, är avgörande för att bryta ett kriminellt mönster, menar han.
Följ med in på Kumla: Här ska 13-åringar ha bildlektioner
Kumla öppnar portarna – första barnen på plats
MANOSFÄREN
Dokumentären ”Manosfären” av Louis Theroux ger en skrämmande bild av hur förhållandevis unga män förmedlar sin uppfattning av hur en man ska vara och vad en kvinna är. En person är ”born with value if they have a vagina and titties”. Enligt några viktiga influencers måste män skapa sitt eget värde. “Men invent, build and maintain society. That’s a fact.”
De som tycker att ”feminismen har gått för långt” skriver Heidi Avellan om i sin krönika i Sydsvenskan 260808 och fortsätter ”Toxiskt maskulina dyker de upp i offentligheten och förklarar för yngre män hur de ska förakta svaghet, utnyttja kvinnor och bli rika. […] Anti-feminismen är särskilt central i våldsbejakande misogyni och den s k manosfären, ett löst nätverk av aktivister online.”
I Frankrike betraktas inte längre detta som isolerade händelser utan som strukturella säkerhetshot mot demokratin tillsammans med radikalisering och högerextrema idéer, där de sociala medierna måste utkrävas ansvar och stoppa sina algoritmer som slussar in unga människor i dessa tankebanor.
”En välorganiserad ytterhöger använder antifeminism och hypermaskulinitet globalt föär att vinna makt och montera ner demokratiska och sociala rättigheter.”
”Grab them by the pussy.” Trump är ytterligare ett exempel på hur män med makt inte respekterar andra människor, speciellt inte kvinnor. Och hur han påverkar andra med sin retorik.
Tobias Andersson (SD) och ministerämne i en eventuell Tidö-regering efter valet säger att ”östrogen och testosteron påverkar vad du röstar på. […] Det har funnits en ambition att feminisera män […] för att man hoppas på att de ska bli mindre självständiga och därigenom har lättare att rösta vänster”.
Enligt Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, anser 23 % av Sveriges unga män och 8 % av Sveriges unga kvinnor att jämställdheten i Sverige gått för långt. Hur kunde kampen för jämställdheten ta den här vändningen? Vad hände egentligen?
Som en motreaktion på manosfären kan man ta del av den norske fotbollsspelaren Haalands popularitet efter VM i fotboll. ”Haaland visar att man inte behöver vara macho för att vara manlig”, skriver Anna Hansson i en artikel i Sydsvenskan 260724 om hajpen kring Haaland och hans snälla framtoning och anständighet. Men Anna Hansson undrar också hur låga kraven egentligen blivit när världen börjar hylla en man som egentligen bara uppträder respektfullt och civiliserat.
FEMINISM
Enligt Nationalencyklopedin är feminism att man”förespråkar jämställdhet mellan könen och erkänner att kvinnor historiskt haft en underordnad position i samhället”. Den här definitionen av feminism arbetar för att förändra normer, lagar och maktstrukturer som gynnar det ena könet på bekostnad av det andra. Enligt denna definition ser en feminist ojämlikhet och anser att det är värt att göra något åt den.
I SO-rummet som används i den svenska skolan står det:
”Feminism: En rörelse och ideologi som strävar efter att göra kvinnan jämlik med mannen. Detta gäller såväl socialt och politiskt som ekonomiskt.”
Det står dock inte: ”göra mannen mer jämlik kvinnan” eller ”göra alla människor jämlika oberoende av sin könsidentitet eller sitt biologiska kön”.
Det säger inte att feminism handlar om att göra alla människor till jämlika politiska och sociala subjekt. Förståeligt ur ett maktperspektiv och samtidigt så fel. Det finns mycket som kvinnor kan göra utan att bli kritiserade eller ifrågasatta som inte män kan göra, t ex att krama en annan man eller att gråta eller att byta blöjor.
SO-rummet utgår också från en binär syn på kön – att det bara finns två kön: kvinna eller man.
BARNEN
Vilken betydelse skulle det ha om vi hjälpte barn att lägga märke till både sina egna känslor och andras, uppmuntrade dem att lära sig känna igen känslorna och hjälpte dem att hitta strategier för hur de kan hantera känslorna så att alla känslor kan identifieras (utan skam) men också hanteras, så att inte känslorna tar över och blockerar resonerandet? Tänk om utbildning i emotionell intelligens skulle hamna på schemat, kanske redan i förskolan?
Emotionell intelligens består av fyra olika delar som man kan träna upp.
• Emotionell medvetenhet: Förmågan att känna igen och namnge sina egna känslor.
• Emotionell kontroll: Förmågan att hantera och reglera sina känslor effektivt.
• Social medvetenhet: Förmågan att förstå och uppmärksamma andra människors känslor.
• Relationshantering: Förmågan att bygga och upprätthålla sunda relationer.
Enligt de traditionella könsrollerna har inte killar så stor accepterad känslorepertoar.
Om alla barn fick hjälp att utveckla sin emotionella intelligens och lär sig att förstå och hantera sina känslor, minskar risken för att de tar till droger eller våld när de mår dåligt. Istället blir de bättre på att söka stöd och tröst hos andra.
PROJEKTET – EN UNDERSÖKNING
Vi vill undersöka våra sociala koder, särskilt de som dikteras av könsnormer, och hur de kan förändras genom att vi belyser och samtalar om dem. Vi hoppas kunna öka medvetenheten om de val vi gör i hur vi beter oss mot varandra och inspirera till ett mer empatiskt förhållningssätt gentemot dem som vågar utmana normerna.
Vi vill erbjuda en övning för en ung publik där två kvinnliga kodade aktörer gör traditionellt feminina saker som att kramas, gå hand i hand, gråta, trösta och sen manliga grejor som att ryta, använda våld, sitta bredbent, ta upp plats, etc.
Efter det kvinnligt kodade aktörernas framträdande skulle scenen intas av två manligt kodade aktörer som skulle utföra exakt samma framträdande – kramas, gå hand i hand, gråta, trösta respektive ryta, använda våld, sitta bredbent, ta upp plats etc.
Ett tredje alternativ skulle därefter kunna vara en blandning – en kvinnligt kodad aktör respektive en manligt kodad aktör som genomför samma som de tidigare.
Vi vill fördjupa oss i hur interaktioner uppfattas olika av publiken beroende på vilket kön, aktörerna ger uttryck för och vi vill också ta reda på aktörernas egna upplevelser av sina interaktioner. Genom att filma föreställningarna ovan med ett professionellt filmteam vill vi samla material till en dokumentär. Vi vill också dokumentera samtalen efter föreställningarna för att undersöka hur människorna, både publiken och aktörerna, uppfattar könsuttryck och vilka förväntningar de har på de olika könsuttrycken. Vi hoppas kunna fånga hur känslor och åsikter kan förändras och utvecklas genom dessa samtal och interaktioner.
A. Frågor till publiken:
Efteråt bjuder man in publiken till ett samtal om hur de uppfattade de olika framträdandena. Om det fanns några skillnader i hur de uppfattade vad som hände mellan personerna och vilka känslor de gav uttryck för? Vi vill lyssna och dokumentera alla tankar som kommer upp i samtalet med publiken och kanske också ställa följdfrågor baserat på resonemanget ovan.
B. Frågor att ställa till presentatörerna:
Vad fick dem att vilja delta?
Hur uppfattar de den andre i de olika alternativen?
Vad tyckte de om att göra mot den andre (om något)?
Vad tyckte de inte om att göra mot den andre (om något)?
Vad föll sig naturligt (om något)?
Vad kändes konstigt (om något)?
Vad skulle de vilja att den andre gjorde mot sig själva (om något)?
PLATSER
De platser vi kommer att kontakta för samarbete är i nuläget:
Lund – Stenkrossen
Malmö – Inkonst
Helsingborg – Dunkers kulturhus
MEDLENS ANVÄNDNING
Vi söker medel för att utveckla konceptet och prova det tre gånger på ett par olika unga testpubliker för att utveckla idén och ta fram en struktur för hur det ska genomföras för att säkerställa att alla som medverkar på scen och i publik kommer att känna sig trygga och lyssnade på även om deras uppfattningar om hur ”saker bör vara” kan komma på skam under projektets gång.
Just nu är det China och Israel som leder och utvecklar projektet, men vi vill knyta till oss ett par skådespelare, dansare eller andra konstnärliga utövare som vill vara med både på scen och i samtal med publiken. Dessa personer kan vara av olika kön och ålder, men det viktigaste är att de är nyfikna på att undersöka våra sociala koder och hur de förändras genom att vi belyser och samtalar om dem. Vi vill också utöka det kreativa teamet med en terapeut som arbetar med konstnärliga uttryck i sin terapiverksamhet.
Tillsammans kommer den kreativa gruppen att identifiera beteenden som vanligtvis är könsbundna, baserat på det traditionella binära tankesättet. Till exempel hur man tar upp plats i rummet (t ex sitta med benen brett isär, även känt som “man spread”), gester (peka med handen medan man ger order), tillgivenhet (smeka någon på kinden), känslouttryck (bryta samman i tårar), etc. Vi kommer därefter att välja ut vilka scener som ska spelas upp publiken. Efter uppspel av de utvalda “scenerna” och de undersökande, reflekterande samtalen, som båda dokumenteras, kommer det kreativa teamet att genomföra en grundlig utvärdering och funderar på vad som kan förbättras inför att genomföra projektet i större skala.
MÅLGRUPPEN
Högstadieelever, gymnasieelever, unga och övriga vuxna av olika kön.
DET TVÄRKULTURELLA KREATIVA TEAMET
- Intimitetskoordinator, manusförfattare och filmproducent China Åhlander
China Åhlander – Lunds kulturpristagare 2019
China Åhlander (hon, henne), är utbildad genom Intimacy Professionals Association och är certifierad intimitetskoordinator enligt SAG-AFTRA Accredited Training Program for intimacy on film & TV med Amanda Blumenthal som huvudlärare (första IC:n i Losa Angeles).
China Åhlander har deltagit i Shared Reading-sessioner på SIS-hem i Skåne under 2026 och utvecklar ett filmmanus baserat på dessa erfarenheter.
China Åhlander har – förutom att vara en framgångsrik filmproducent med Guldbagge-rosade filmer som t ex ÄTA SOVA DÖ eller Min faster i Sarajevo – under åren medverkat till att göra filmbranschens arbetsmiljö till en säkrare och tryggare plats att arbeta i och besitter en kombination av lång erfarenhet från filmbranschen, med en snabb problemlösningsförmåga och en klar idé om hur man skapar en säker och respektfull arbetsmiljö.
www.chinema.se/intimacycoordinator
China Åhlander på IMDb - Dansare och koreograf Israel Aloni
Skapare av dans, konceptutvecklare, koreograf, pedagog, artist, författare och provokatör. Aloni har utvecklat rörelseforskningspraktiken – The I.Aloni Experience, som ingår i utbildning för dansare och artister världen runt.
Alonis arbete rör sig mellan samtida dans och performancekonst och utmanar gränsen mellan form och kontext. De har utvecklat och presenterat verk i traditionella teatermiljöer, platsspecifika (t.ex. arkeologiska platser) inom visuell konstkontext (t.ex. gallerier och museer) och på film.
Alonis praktik är tvärvetenskaplig och kombinerar rörelse (kropp, rum, tid), filosofi och psykologi (främst psykoanalys) och forskar om kroppslighet, handlingskraft och interaktion (kropp-värld, artist-publik, identitet-närvaro). Vid sidan av sitt koreografiska arbete arbetar de med text både om konst och som medium för konstskapande.
Aloni är konstnärlig ledare och medgrundare av ilDance (grundat i Sverige tillsammans med Lee Brummer 2012) och har utvecklat koncept och system för ett flertal internationella konstnärliga samarbeten med flera partners.
www.ildance.se
Projektet produceras av bolaget Chinema Film Sweden i samarbete med ILDance.
** Lästips: Simone de Beauvoir och Judith Butler som ifrågasätter och gräver djupare i könsuttryck och könsidentitet.
